58
skadligt. Du Nils, som är äldst, ska se till, att inte småsyskonen somna på magen.
Nils svarar: Det skiter jag i. Han säger det så, att endast syskon och kusiner kunna uppfatta händelsen, men det är i alla fall djärvt och stärker hans ställning. Nu kommer Agnes av en händelse in i förmaket: hon lämnar dörren till förstugan på vid gavel. Jaså, barnen ska gå och lägga sig, säger hon. Har ni sagt godnatt ordentligt? De svara i korus, förargade och förolämpade: Ja — det ha — vi! Snälla barn, säga tanterna, lilla svägerskan har heder av dem. Men när skorstenselden strax därpå flammar upp på nytt, säga de: Gud ske lov, att det är stenhus!
Kvällen lider. Supén står på bordet. Jonathan går in till damerna, Agnes till herrarna. Svärfar skall förflyttas. Han är karl att gå en mil genom skogsmark utan käpp eller krycka. Men Borckarna ha fått för sig, att han har klena ben. Det är kanske ekipaget som spökar, en riktig landå. Agnes tar honom under ena armen, hökaren under den andra. Gubben småler förläget, men lat och sömnig låter han sig väl behagas. Han sättes vid bordet. Eljest är supén gående. Fruntimren smutsa var sin assiett för att det ska så vara. Herrarna ta tallrikar utan krus, blanda det troliga med det otroliga. Direktören står och petar i en stor aladåb, han vänder sig till värdinnan och säger: Hör nu lilla svägerskan, kan pigan skilja mellan ingefära och peppar. Ja, det kan hon, säger värdinnan och reser borst en smula. Hon smakar själv på aladåben. Ingefära! ropar hon och vädjar till damerna. Ingefära! Jaja, jaja, säger direktören, det är väl jag som inte kan skilja.
Köpmannen tar lilla svägerskan avsides, klämmer in henne i vrån vid stora skänken. Han är fruntimmerskarl och offrar gärna en kvart åt lättare konversation. Vete gud vad han säger, hör till dem, som kan prata om ingenting. Han är den blonde bland Borckarna, han har mustascher och ett nätt litet pipskägg. Vid tablåer föreställer han Gustav Adolf,
