Förklaring och förklaring. Det finns ett annat minne, en händelse, som aldrig fått förklaring.
Agnes sitter i salen vid sybordet, som står framför fönstret. Tomten är röjd och förvandlad till trädgård, redan rätt försigkommen. Trädgårdsmuren finns där men inte det Gawensteinska husets brandgavel. Man ser ända bort till bergen. Det måtte ha varit någon gång i slutet på 70-talet. Gabriel kan vara en sju, åtta år. Han rider på en gunghäst. Gabriel fick ha gunghästen i salen, inte de andra. August sitter på en pall med någonting i knät. Lill-Agnes kravlar under kjolen och krafsar som en liten valp på benen. Det måste ha varit vintern 78 eller senast hösten 79. Lill-Agnes dog på själva julafton 79.
På andra sidan salen låg kontoret, två rum, som nu kallas »lilla salen» och »Gabriels rum». De ha egen förstuga och ingång från trädgården. Jonathan hade flyttat kontoret till Borckska gården. Det var inte korrekt, att ha våning och kontor i ett hus, men nöden har ingen lag: han måste spara. Han lät sätta in en dubbeldörr mellan kontoret och salen. Han höll den reglad. När han efter frukosten i salen skulle begiva sig till kontoret, tog han på sig ytterkläderna, gick runt halva kvarteret och in genom trädgårdsgrinden. Vidare städades kontoret av en särskild madam. På så sätt upprätthölls gränsen mellan hem och kontor.
Icke förty kunde Agnes höra, vem som talade på kontoret. Hon hörde icke orden men kände som oftast igen rösten. Den gången var det Sanna-Borck, den store barnafadern.
