Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
65

Han hade en rullande, mörk stämma, som plötsligt klipptes itu av andtäppa. Kroppen var liten och klotrund, huvudet stort, vitulligt och klotrunt, ögonen blanka, brunsvarta, utstående. Agnes undrade över ärendet. Sanna-affärerna hade varit på tapeten det sista året. Sanna-Borck hörde till dem, som sköta sina gårdar alltför bra. Nyheter varje månvarv. Ständigt nybyggen, ständigt nya maskiner, konstiga tingestar, som han ensam begrep. Han kunde plocka sönder dem i småbitar och sätta ihop dem, så att de blevo alldeles som förut, undantagandes att de inte gick. Leksaker för patron! Han byggde en damm över Sannaån, anlade ett elektricitetsverk och gjorde tjugu tunnland ängsmark vattensjuka. När vattnet släpptes på blev det eldsvåda men ingen elektricitet. Maskinerna förstördes, patron hade varit åstad och fingrat på någonting. Han skulle alltid fingra. Han anlade en såg och sågade av sig tre fingrar. Timret låg i sjön, sjönk och bärgades om vart annat, kom äntligen till sågen, murket och brunt: ingen ville köpa. Han var en duktig karl så till vida, att han följde med sin tid och inte väjde för några nyheter. Men nyheterna bragte honom mera glädje än gagn. Agnes undrade, vad hon skulle bjuda honom på. Det fanns portvin i karaffen, men Sanna-Borck var en livlig karl och ett enda glas portvin kunde göra honom alltför livlig.

Bäst hon satt och undrade, hörde hon regeln dras ifrån dörren låsas upp. Jonathan steg in, stängde dörren bakom sig. Det är bra att ha snabb blick och snabb uppfattning. Övning ger färdighet. Agnes reste sig, tog flickungen under armen, samlade pojkarna i ett grepp. Vid vissa tillfällen skulle barnen hållas på avstånd från far. Det hettes att han var trött. Eller altererad.

När hon vände tillbaka, satt Jonathan vid sybordet, hopsjunken visserligen men sansad. Det kunde inte vara tal om något anfall. Han hade haft ett stort obehag, det var allt. Luggen låg i våta stripor ned över pannan. Han plockade i sybordets alla fack, ordnade nålar och rullar, och berättade

5 Farmor och Vår Herre