94
Dagen efter skickade hon honom en låda med matvaror och allehanda ting samt ytterligare några sedlar. Dagen efter tyckte hon, att hon varit för snål och gruvade sig bitterligen. Dagen efter såg hon hos guldsmeden en kråsnål, som Gabriel borde ha. Dagen efter hörde hon på priset och fann det högt. Dagen efter tyckte hon, att han kunde ha fått nog. Dagen efter hade han fått för mycket. Dagen efter räknade hon samman och slog ihop och ångrade bittert sitt slöseri. Det gnavde henne hela vintern.
En vårdag kom han igen. Agnes tänkte: Nu ska jag se mig om och tänka mig för. Det går inte an att skämma bort pojken.
Men det blev lika när! Knappt var han inom dörren, förrän hela huset förvandlades till en helgdagskammare med enrisdoft och vita gardiner. Det kändes som förr i den tidigaste tiden, då hon satt på stenen bak stugan och hörde Lillhammars klockor ringa högmässa. Det första hon gjorde, löpte hon till guldsmen och köpte den där kråsnålen. Ska ja ha den? sa Gabriel. Ge den åt August, jag har fått så mycket. Hon gav den åt August och köpte Gabriel en guldklocka med dubbelboett. Den tog han då äntligen emot och tackade till. Det blev några goda dagar. Sen började han tala om affärerna. Han rev omkring på kontoret, visiterade magasinen, gick igenom kontrakten. Det var galet alltsammans. Hon tog det inte på allvar. En sån där ung herre får ju lov att hålla på sin värdighet. Hon småskrattade för sig själv och tyckte det var lustigt. Men för att inte såra honom, sa hon: Jaja, det är nog på tid, att du kommer in i affären. Han sa: Det tycks så. Men det gjorde henne ingenting. Hon tänkte: Kors, vad han är stor på sig! Han vet minsann vad han går för.
Och nu hände det tråkiga med pigan. Men med henne förhöll det sig så här:
En kväll på förvintern blev Agnes kallad ut i köket och där satt ett människoknyte med landsvägsler ända upp i hårfästet. Hon var ett enda lappbylte, luktade illa och såg
