— 106 —
Tung låg skuggan över Fasans dal. Våren hade kommit med brusande bäckar och blommande träd. Det gavs hopp för hela naturen, som så länge legat slagen i järnbojor, men ingenstädes gavs det något hopp för de män och kvinnor, som levde under skräckens ok. Aldrig hade molnet uppöver dem varit så mörkt och hopplöst som försommaren år 1875.
SJÄTTE KAPITLET.
Fara.
Skräckväldet hade nått höjdpunkten. Mc Murdo, som redan blivit utnämnd till dekanus med utsikt att en vacker dag efterträda Mc Ginty som kårmästare, var nu så omistlig i sina kamraters rådslag, att ingenting gjordes utan hans hjälp oeh stöd. Men ju mera omtyckt han blev bland frimännen, desto mörkare blevo de blickar som följde honom när han vandrade fram på Vermissas gator. Trots fasan och skräcken, hade borgarna tagit med till sig och beslutit att resa sig mot sina förtryekare. Rykten hade nått logen angående hemliga möten på Heralds redaktionslokal och om utdelning av eldvapen bland det laglydiga folket. Men Mc Ginty och hans män
