Sida:Fasans dal 1915.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 115 —

och kontratecken kunde han passera de utställda vakterna. Ett sorl av välkomsthälsningar mötte honom då han steg in. Det långa rummet var till trängsel fyllt, och genom den tjocka tobaksröken såg han kårmästarens lurviga svarta man, Baldwins barska, ovänliga drag och sekreteraren Harraways rovfågelsfysionomi jämte ännu ett dussin av logens ledande män. Det gladde honom att de alla voro tillstädes för att rådpläga om de nyheter han medförde.

— Vi glädjas i sanning att se er, broder! utbrast ordföranden. Här föreligga ärenden, som för sin rätta behandling påkalla en Salomos vishet.

— Det rör Lander och Egan, förklarade hans granne då han satte sig. De göra båda anspråk på lönen som logen utfäst för nedskjutandet av gubben Crabbe där borta i Stylestown, och vem vet vilkendera som avsköt kulan?

Mc Murdo reste sig upp och höjde handen. Uttrycket i hans ansikte sände en rysning genom åhörarskaran. Dödstystnad rådde i rummet.

— Vördade kårmästare, sade han högtidligt, jag har någonting av högsta vikt att meddela!

— Broder Mc Murdo har någonting av högsta vikt att meddela, sade Mc Ginty. Enligt