— 123 —
läppar. Vore han väl i deras makt, skulle de nog förmå honom att tala. Det var inte första gången de handskats med ett motsträvigt vittne.
Enligt överenskommelse begav sig Mc Murdo till Hobsons Patch. Polisen tycktes denna morgon särskilt intressera sig för honom, och kapten Marwin — mannen som åberopat gammal bekantskap med honom från Chicagotiden — tilltalade honom faktiskt, då han väntade vid stationen. Mc Murdo vände honom ryggen och ville inte tala med honom. På eftermiddagen återkom han från sitt ärende och uppsökte Mc Ginty i Föreningshuset.
— Han kommer! sade han.
— Bra! svarade Mc Ginty. Jätten gick i skjortärmarna, kedjor och pitschaft dinglade över den breda västen och en diamant gnistrade fram under skägget. Spritvaror och politik hade gjort kommunalrådet till en mycket rik liksom till en mycket mäktig man. Så mycket hemskare tedde sig följaktligen för honom den skymt av galgen som föregående afton rest sig för honom,
— Anser ni, att han vet mycket? frågade han oroligt.
Mc Murdo skakade dystert på huvudet.
— Han har allt varit här en tid — minst sex veckor. Förmodligen kom han inte hit för att se på utsikten. Om han hela denna tid arbetat här ibland oss, stödd av järnvä-
