Sida:Fasans dal 1915.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 124 —

gens pengar, antar jag, att han ernått resultat och att han låtit dem gå vidare.

— Det finns inte en opålitlig man i hela logen, utbrast Mc Ginty. Stålfasta karaktärer allesamman! Men, det är sant, vi ha den där Morris, Vad vet ni om honom? Om någon röjer oss, är det han. Jag har lust att före kvällen skicka ett par pojkar och piska upp karlen, så få vi se, vad man kan avtvinga honom.

— Det vore inte något ondt i det, sade Mc Murdo. Jag nekar dock inte för, att jag tycker om Morris, och det skulle kosta på mig om det ginge honom illa. Ett par gånger har han talat med mig i logens angelägenheter, och fastän han kanske ser dem på annat sätt än ni och jag, tror jag inte han är av den sorten som skvallrar. Det tillkommer dock inte mig att träda mellan honom och er.

— Jag skall klämma efter den gamle kanaljen, sade Mc Ginty och svor till. Jag har haft öga på honom under hela sista året.

— Det där förstår ni bättre än jag, svarade Mc Murdo, men förrän i morgon kan ingenting göras vid saken. Vi måste hålla oss stilla tills Pinkertonhistorien är utagerad. Minst av allt kunna vi oroa polisen i dag.

— Det kan ni ha rätt i, sade Mc Ginty, och vi skola av Birdy Edwards själv få veta, varifrån han fått sina underrättelser, om vi