— 127 —
i lilla förmaket närmast dörren och låter honom vänta där, medan jag går efter papperen. Detta skall ge mig tillfälle att underrätta er om hur sakerna gestalta sig. Sedan går jag tillbaka till honom med förfalskade papper. Under det att han läser dessa, hugger jag honom i högra armen, ropar på er och ni rusa in. Ju hastigare desto bättre, ty han är en stark karl och det är möjligt, att jag inte rår på honom. Nog kan jag väl i alla fall hålla honom, tills ni komma.
— En förträfflig plan, sade Mc Ginty. Logen blir er tack skyldig för den. När jag lämnar talmansstolen, så vet jag nog vem som efterträder mig.
— Jag är ju bara en nybörjare, kommunalråd, sade Mc Murdo, men hans ansiktsuttryck vittnade om hur högt han skattade den store mannens artighet.
Efter återkomsten till sitt hem vidtog han för egen del sina förberedelser för den förestående hemska aftonen. Först rengjorde, oljade och laddade han sin revolver. Sedan granskade han rummet där detektiven skulle infångas. Det var ganska stort, ett furubord upptog dess midt och en väldig spis dess ena sida. De båda andra sidorna upptogos av fönster. Några fönsterluckor fanns det icke, endast lätta gardiner, som löpte på ringar. Mc Murdo undersökte dem noga. Utan tvivel fann han rummet otillräckligt skyddat för
