Sida:Fasans dal 1915.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 128 —

ett så hemligt möte, men avståndet från vägen minskade dock faran. Till sist avhandlade han saken med sin kamrat. Ehuru Strövare, var Scanlan en liten fredlig man, som, visserligen för svag att motstå sina kamraters vilja, dock fasade för de blodsdåd i vilka han stundom tvingats att taga del. Mc Murdo berättade honom helt kort, vad man nu ämnade göra.

— Och vore jag som ni, Mike Scanlan, sade han, kilade jag härifrån i kväll och höll mig undan. Här förestår blodigt arbete, innan det blir morgon.

— Ja, vet ni, Jack, svarade Scanlan, nog är viljan god, men min kraft är ringa. När jag såg direktör Dunn falla ihop vid kolgruvan, var det så mycket som jag tålde. Jag är inte skapad för dylikt, jag är inte som ni eller Mc Ginty. Om logen inte föraktar mig för det, tror jag att jag följer ert råd och går ifrån er i afton.

Männen inställde sig enligt avtal i god tid. Till det yttre voro de aktningsvärda medborgare, snyggt och ordentligt klädda, men en fysionomist skulle i dessa hårda läppar och skoningslösa ögon läst föga hopp för Birdy Edwards. Det fanns icke en i rummet, vars händer icke förut sölats i blod. De voro lika förhärdade när det gällde att döda en människa som slaktaren, när han skall slakta ett får.