Sida:Fasans dal 1915.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 136 —

lugnare vid tanken på, vad jag uträttat här i dalen. Och nu, Marwin, skall jag inte uppehålla er längre. Tag in era män och låt det bli slut på det.




Epilog.

Det återstår ej mycket att berätta. Scanlan hade fått ett förseglat brev att överlämna till miss Ettie Shafter, ett uppdrag som han åtagit sig med en blinkning och ett knipslugt leende. Tidigt på morgonen stego en vacker kvinna och en man med uppslagen rockkrage på ett extratåg, som blivit sändt till Vermissa av järnvägsbolaget, och anträdde en snabb och ostörd resa från farans land. Det var sista gången Ettie och hennes trolovade satte sin fot i Fasans dal. Tio dagar därefter gifte de sig i Chicago med den gamle Jacob Shafter som vittne.

Rannsakningen med Strövarna hölls långt från den ort där deras anhängare satt skräck i rättvisans vaktare, Fåfängt spjärnade de emot. Fåfängt öste logen ut pengar — genom utpressning åtkomna pengar — under sina försök att rädda dem, Den kalla, klara passionsfria framställningen av en som i var detalj kände deras liv, deras organisation och deras brott kunde icke rubbas av försvarsadvokateras ränker. Till sist, efter så många