Sida:Fasans dal 1915.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 137 —

år, sprängdes och skingrades förbundet, och molnet lyfte sig för alltid från dalen.

Mc Ginty mötte sitt öde på schavotten, gnällande och fegt, då hans sista stund kom. Åtta av hans förnämsta anhängare delade hans öde. Några och femtio dömdes till längre eller kortare fängelse. Birdy Edwards hade fullbordat sitt värv.

Och ändå var spelet — som han ganska riktigt gissat — icke slut än. Det upptogs ånyo gång på gång. Ted Baldwin var en av dem som undgått schavotten. Detsamma var fallet med bröderna Willaby jämte åtskilliga andra av bandets fräckaste medlemmar. I tio år försvunno de ur världen, men så kom en dag då de frigåvos — en dag som Edwards, vilken kände sina män, ansåg beteckna slutet på hans frid här i världen. De hade, vid allt vad de höllo heligt, svurit att utkräva hans blod som hämnd på kamraternas. Och de försökte hålla sin ed!

Från Chicago blev han förjagad efter två försök, som varit så nära att lyckas att ett tredje måst krönas med framgång. Från Chicago begav han sig under annat namn till Kalifornien, och där var det som ljuset i hans liv till en tid slocknade, då Ettie Edwards dog. Återigen höll han på att bli dödad, återigen arbetade han under namn av Douglas i ett smalt pass, där han i kompaniskap med

St.—T:s följet.:18
Fasans dal.