— 28 —
— Intet ondt skall vederfaras dig, Ettie, ej heller din far. Vad onda män beträffar, torde du, innan allt blir klart, komma under fund med att jag kan mäta mig med de värsta.
— Nej, nej, Jack! Dig litar jag fullkomligt på.
Mc Murdo skrattade bittert.
— Hur litet känner du mig inte. Din oskuldsfulia själ, min älskling, skulle inte kunna ana vad som försiggår i min själ. Men — hallå! Vem är denne gäst?
Dörren hade plötsligt slagits upp och en ung karl klev in med min och hållning av att vara herre på platsen. Det var en vacker och "stilig" ung man av ungefär samma ålder och kroppsbyggnad som Mc Murdo själv. Under den skyggiga filthatten, som han inte besvärat sig med att taga av, framblickade ett vackert ansikte, med stolta härsklystna ögon. Med häftig förtrytelse betraktade han det unga paret framför spisen.
Ettie hade sprungit upp, förvirrad och skrämd.
— Roligt att få se er, mr Baldwin, sade hon. Ni kommer tidigare, än jag väntade. Var god och sitt ner.
Baldwin stod med händerna i sidorna och såg på Mc Murdo.
— Vem är denne? frågade han.
— En vän till mig, mr Baldwin, en av de
