— 34 —
lebensbroder han ville gälla för. Se här, skulJe man tänka, en rättfram, ärlig karl, vars hjärta är sundt, om han också är litet grov i munnen. Det var först då man råkade ut för de där glansfria, mörka ögonen — så djupa och så samvetslösa — som man ryggade tillbaka och kände, att man stod ansikte mot ansikte med oändliga möjligheter av dold ondska, uppburna av ett mod och en list som tusendubblade deras styrka.
Efter att grundligt ha sett på mannen armbågade sig Mc Murdo fram med sin vanliga vårdslösa djärvhet och trängde sig igenom den lilla grupp av smickrare, som ställde sig in med den mäktige basen, ljudligt skrattande åt hans obetydligaste skämt. Den unge främlingens dristiga grå ögon besvarade genom sina brillor helt oförfärat de glanslösa svartas blick, nu skarpt riktad på honom.
— Se god dag, unge man, jag kan inte påminna mig ert ansikte.
— Jag är ny på platsen, mr Mc Ginty.
— Inte så ny att ni inte kan ge en herreman den titel honom tillkommer.
— Mc Ginty är kommunalråd, unge man, upplyste en röst i gruppen.
— Ber om ursäkt, kommunalråd. Jag är inte van vid sederna här, men man rådde mig att uppsöka er.
— Och nu har ni funnit mig. Det var inte mer än så. Vad tänker ni om mig?
