— 41 —
det passar sig inte att ta emot honom på ett sådant sätt. Räck ut handen och försona er med honom.
— Aldrig! skrek Baldwin i fullt raseri.
— Jag har erbjudit mig att slåss med honom, om han anser att jag gjort honom någon oförrätt, sade Mc Murdo. Jag skall slåss med knytnävarna eller med vilket annat vapen han behagar föreslå. Jag överlämnar åt er, herr kommunalråd, att, som det en kårmästare ägnar och anstår, döma mellan oss.
— Vad är det då frågan gäller?
— En ung dam och det står henne fritt att själv välja.
— Månne det? röt Baldwin.
— Om valet står mellan två ordensbröder, anser jag att så är, sade basen.
— Är det så ni bestämmer?
— Ja, det är det, Ted Baldwin, sade Mc Ginty med en elak blick. Är det ni som ifrågasätter min befogenhet?
— Är ni färdig att svika en man som stått er bi i hela fem år till fördel för en annan som ni aldrig förr sett! Ni är inte kårmästare på livstid, Jack Mc Ginty, och nästa gång det gäller att rösta, skall minsann —
Kommunalrådet störtade på honom som en tiger, hans hand slöt sig om den andres hals, och han kastade honom baklänges över
