Sida:Fasans dal 1915.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 52 —

något prov väntade honom, men ingen hade velat säga honom varuti det bestod. Han blev av två högtidliga bröder förd till ett yttre rum. Genom plankväggen hörde han sorlet av många röster från sällskapet innanför. En eller två gånger tyckte han sig höra sitt eget namn, och han förstod, att de avhandlade hans kandidatur. Därefter inträdde den inre vakten med gehäng i grönt och guld över bröstet.

— Kårmästaren befaller att mannen bakbindes, förses med ögonbindel och ledes in.

Tre män togo nu av honom rocken, veko opp högra armens ärm, drogo ett rep om armarna ovanför armbågarna och bundo honom. Därefter satte de efi tjock svart mössa över hans huvud och övre delen av ansiktet, så att han ingenting såg. Och så ledde de in honom i stora salen.

Det var becksvart och kvavt under huvan. Han hörde prasslet och sorlet omkring sig, och så ljöd Mc Gintys röst dovt och avlägset genom öronlapparna.

— John Mc Murdo, sade rösten, är ni redan ledamot av den gamla Frimannaorden?

Han bugade sig jakande.

— Är er loge nr 29, Chicago?

Åter bugade han sig.

— Mörka nätter äro otrevliga, sade rösten.

— Ja, för främlingar stadda på resa, svarade han.