Sida:Fasans dal 1915.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 54 —

han svimmat, men han bet sig i läppen och knöt händerna för att dölja sin ångest.

— Mera än så tål jag väl.

Nu blev det ljudliga applåder. En vackrare reception bade aldrig blivit bevittnad inom logen. Man klappade honom på ryggen och huvan rycktes av honom. Blinkande och leende stod han och tog emot brödernas lyckönskningar.

— Ännu ett ord, broder Mc Murdo, sade Mc Ginty. Ni har redan svurit hemlighets- och trohetseden, och ni vet ju att varje förbrytelse däremot straffas med ögonblicklig och ondviklig död?

— Jag vet det, sade Mc Murdo.

— Och ni godkänner under alla omständigheter den nuvarande kårmästarens regemente?

— Det gör jag.

— I namn av logen 341, Vermissa, hälsar jag er följaktligen välkommen till logens privilegier och överläggningar. Ni, broder Scanlan, sätter nu fram dryckesvarorna, och vi dricka vår värdige broders skål.

Man hade lämnat Mc Murdo hans rock, men innan han satt den på sig, undersökte han sin högra arm, som ännu sved förfärligt. På underarmens muskel syntes en cirkel, omslutande en triangel, djup, röd, sådan brännjärnet ristat den. Ett par av de närstående