Sida:Fasans dal 1915.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 56 —

hans bön. Mc Ginty tystnade och såg sig om i rummet med sina glanslösa, elaka ögon. Vem erbjuder sig att vara med om jobbet?

Åtskilliga unga män räckte upp handen. Kårmästaren betraktade dem med ett gillanda leende.

— Ni passar bra, Tiger Cormac. Sköter ni det så bra som sist, går det väl an. Och ni, Wilson?

— Jag har ingen pistol, sade volontären, en yngling i tonåren.

— Det skulle vara första försöket, inte sant? Nåja, någon gång måste ni bli åderlåten. Det blir ju en storartad början. Vad pistolen beträffar, har man nog en i reserv åt er. Anmäl er om måndag — det är tids nog. Ni hälsas med jubel, när ni kommer tillbaka.

— Får man någon belöning den här gången? frågade Cormac, en undersätsig, mörkhyad, brutal ung man, vars vilda sinnelag tillvunnit honom binamnet ”Tiger”.

— Tala inte om belöning. Ni gör det egentligen för hederns skull. När det är gjort, torde det skramla några dollrar i bottnen på sparbössan.

— Vad har karlen gjort? frågade unge Wilson.

— Det tillkommer inte er och era gelikar att fråga vad han gjort. Hans dom har fallit där borta. Saken angår inte oss. Vad vi