— 76 —
en fem års gosse, som sett sin far mördas. Jag var nära att svimma av fasa, men måste i alla fall skratta och se morsk ut. Jag visste nämligen, att om jag icke gjorde det, skulle de nästa gång komma ut ur mitt hus med blodiga händer, och det vore då min lilla Fred som skrek och klagade över sin far.
— Men jag hade nu blivit en brottsling, deltagare i ett mord, förlorad för alltid i denna världen och även i den kommande. Jag är god katolik, men prästen ville inte tala med mig när han hörde, att jag var en strövare. Jag är således belagd med kyrkans bann. Så står det till med mig. Och jag ser er gå samma väg utför och jag frågar mig, hur det skall sluta. Är även ni redo att bli en kallblodig mördare eller kunna vi göra något för att avvärja det?
— Vad vore att göra? frågade Mc Murdo helt tvärt. Inte vill ni väl angiva dem?
— Det förbjude Gud! utbrast Morris. Blotta tanken därpå skulle kosta mig livet.
— Det är bra, sade Mc Murdo. Jag anser er för en svag man, som gör för mycket affär av saken.
— Vänta bara tills ni varit här litet längre. Se nedåt dalen! Se röken från hundra skorstenar, som kastar sin skugga över den! Jag säger er att mordets moln här hänger än tätare och djupare över folkets huvuden. Detta är Fasans dal, Dö-
