— 75 —
vävdes i ett nätverk av brott. Vad kunde jag göra? Vartenda ord jag sade för att förbättra saker och ting ansågs för förräderi, alldeles som i går kväll. Jag kan inte komma härifrån, ty allt vad jag äger ligger i mitt varulager. Lämnar jag samhället, så vet jag att det betyder mord för mig och Gud allena vet vad för min hustru och mina barn. O, det är förfärligt! Han dolde ansiktet i händerna och hans kropp skakades av konvulsiviska snyftningar.
Mc Murdo ryckte på axlarna.
— Ni är för vek för dylikt, sade han. Ni passar inte för sådant arbete.
— Jag hade samvete, och jag hade religion, men logen gjorde mig till brottsling när den fick hand om mig. Jag valdes till ett uppdrag. Drog jag mig ifrån det, visste jag hur det skulle gå. Det är möjligt, att jag är feg. Det är möjligt, att det är tanken på min stackars lilla hustru och barnen, som gör mig feg. Jag åtog mig i alla fall uppdraget, och minnet därav förföljer mig beständigt.
— Det var ett ensligt hus, tjugu mil härifrån, på andra sidan den där åsen. Jag placerades vid ingången, alldeles som ni i går natt. De kunde inte anförtro mig själva dådet. De andra gingo in. När de kommo ut igen, voro deras händer röda av blod till handlederna. Då vi ginge därifrån, hörde vi ett barn skrika i huset bakom oss. Det var
