— 81 —
av två Winchesterbössor, som riktades mot hans huvud. En uniformsklädd man med sexpipig revolver i handen steg fram i rummet. Det var kapten Marwin, förr anställd i Chicago och nu vid gruvpolisen. Med ett svagt leende skakade han på huvudet åt Mc Murdo.
— Jag trodde väl, att ni skulle komma i krakel, mr Mc Murdo från Chicago, sade han. Det kan ni inte undvika länge, eller hur? Tag er hatt och följ oss.
— Det här skall ni allt få umgälla, kapten Marwin, sade Mc Ginty. Jag skulle vilja fråga vem väl ni är, som på det här sättet bryter er in i ett hus och besvärar hederligt och laglydigt folk?
— Ni står utanför den här historien, kommunalråd Mc Ginty, sade poliskaptenen. Det är inte er vi söka, utan det är Mc Murdo. Det tillkommer er att hjälpa, icke att hindra oss i vår pliktutövning.
— Han är en av mina vänner ,och jag svarar för hans uppförande, sade Mc Ginty.
— Efter vad man säger, torde ni, mr Mc Ginty, en av dessa dagar få svara för ert eget uppförande, inföll kaptenen. Denne Mc Murdo var illa känd, innan han kom hit, och han är det än. Sikta på honom, konstapel, medan jag avväpnar honom.
— Se där min pistol, sade Mc Murdo kallt. Om ni och jag, kapten Marwin, vore på tu
