— 91 —
eller Newyork, där vi vore trygga för dem.
Mc Murdo skrattade.
— Logens arm är mycket lång. Tror du inte den kunde sträcka sig härifrån till Filadelfia eller Newyork?
— Låt oss då fara till Västern eller till England eller till Tyskland, som min far kom från — vart som helst, bara för att komma ifrån denna Fasans dal!
Mc Murdo tänkte på gamle broder Morris.
— Det är verkligen andra gången jag har hört dalen nämnas så, sade han. Några ibland er tryckas nog tungt av dess skugga.
— Den förmörkar varje ögonblick i våra liv. Tror du att Ted Baldwin någonsin förlåtit oss? Hur skulle det gå oss, om han icke vere rädd för dig? Om du såg uttrycket i hans mörka, hungriga ögon, då de falla på mig!
— Komma jag på honom med dylikt, skulle jag minsann lära honom mores! Men hör på, min lilla flicka! Jag kan inte resa härifrån. Jag kan det inte, det säger jag dig rent ut. Men om du låter mig sköta saken som jag vill, skall jag försöka att med heder draga mig ur spelet.
— Om heder kan det väl inte bli tal här.
— Det beror på hur man tar det. Ger de mig sex månader, så skall jag ställa det så att jag kommmer härifrån utan att behöva skämmas.
