— 92 —
Flickan blev så glad, att hon brast i skratt. Sex månader! utbrast hon. Lovar du det?
— Kanske blir det sju eller åtta. Inom ett år skola vi i alla händelser säkert lämna dalen bakom oss.
Detta var allt som Ettie kunde förmå honom till, men det var dock något vunnet. Det var som ett ljus i fjärran som lyste upp dysterheten i den närmaste framtiden, och hon återvände till sin fars hus med lättare hjärta, än hon haft, sedan hon lärt känna Jack Mc Murdo,
Man skulle ha trott, att Mc Murdo som ledamot fått del av alla samfundets förhandlingar, men hon skulle snart upptäcka att denna organisation var mera omfattande och sammansatt än den enkla logen. Till och med basen Mc Ginty var i okunnighet om mycket, ty det fanns en ämbetsman med titel ”grevskapsombudet”, som bodde vid Hobsons Patch längre nedåt linjen och som hade uppsikt över åtskilliga loger, som han styrde på ett tilltagset och godtyckligt sätt. Mc Murdo såg honom en enda gång, en liten slug, gråhårig, råttlik man, med slinkande gång och lömsk, ondskefull blick. Hans namn var Evans Pott, och till och med den store basen i Vermissa kände för honom någonting av den vedervilja och fasa som den väldige Danton troligen kände
