— 97 —
hade han skakat den av sig och såg endast sin plikt gentemot obehöriga främlingar.
— Vad ä' ni för ena? frågade han dem. Varför stå ni och titta där?
Intet svar följde, men ynglingen Andrews steg fram och sköt honom i magen. De hundra väntande gruvarbetarna stodo så orörliga och hjälplösa som om de blivit förlamade. Direktören förde båda händerna till såret, och överkroppen vek sig. Och så vacklade han bort, men en annan av banditerna sköt och han föll ned på sidan, sparkande och sprattlande i en slagghög. Skotten Menzies uppgav ett tjut av raseri, fick tag i en skruvnyckel och rusade på mördarna men motades med två kulor i ansiktet, som sträckte honom död till deras fötter.
Några av gruvarbetarna störtade fram och oartikulerade ljud av medlidande och vrede förspordes, men några av främlingarna avlossade sina sexpipiga revolvrar över mängdens huvuden, så att folket skingrades och några rusade i vild flykt tillbaka till sina hem i Vermissa.
Då åtskilliga av de modigaste åter hämtat sig och vändt tillbaka till gruvan, hade mördarligan försvunnit i morgondimmorna utan att ett enda vittne kunde gå ed på deras identitet som inför hundra åskådare begått det förfärliga dubbelbrottet.
