— 98 —
Scanlan och Mc Murdo återvände hem, den förre något kuschad, ty det var det första mord han med egna ögon skådat, och det föreföll honom visst mindre roligt än han trott. De hemska skrik, som direktörens hustru utstötte, förföljde dem då de skyndade till staden. Mc Murdo var tyst och sluten men visade ingen medkänsla för kamratens veknade stämning.
— Det är ju ett slags krig, sade han. Vad annat är det än ett krig mellan oss och dem, och vi slå igen så godt vi kunna.
Det var stor fest i Föreningshusets logerum den kvällen, icke endast med anledning av att Kråkkullgruvans direktör och ingenjör blivit dödade, vilket skulle bringa hela denna organisation i jämnhöjd med distriktets övriga kujonerade och terroriserade bolag, utan även på grund av en på annat håll av själva logen vunnen triumf.
Det förhöll sig nämligen så att när grevskapsombudet skickat över fem duktiga karlar att slå ett slag i Vermissa, hade han i gengäld begärt att tre Vermissamän skulle i all hemlighet utväljas och sändas att döda William Hales på Stake Royal, en av de bäst kända och mest omtyckta gruvägarna i Gilmertons distrikt, en man som icke ansågs ha en enda fiende, ty han var ett mönster bland arbetsgivare. Han hade emellertid hållit styvt på arbetsduglighet och avskedat några på
