— 99 —
dryckenskap begivna, särdeles lata arbetare, som voro ledamöter av det allsmäktiga samfondet. Han hade icke låtit avskräcka sig av de hotelser som spikats upp på hans port, och följden var, att han i ett fritt och civiliserat land blivit dömd till döden.
Avrättningen hade nu i vederbörlig ordning försiggått. Ted Baldwin, som stoltserade på Hedersplatsen bredvid kårmästaren, hade anfört expeditionen. Hans uppsvällda ansikte och glasaktiga, blodsprängda ögon vittnade om sömnlöshet och starka drycker. Han och hans båda kamrater hade tillbragt den föregående natten bland bergen. De voro rufsiga i håret och illa medfarna av väder och vind, men inga hjältar, hemkomna från ett äventyrligt företag, hade kunnat få ett varmare mottagande av sina kamrater.
Historien berättades om och omigen under jubelrop och skrattsalvor. De hade inväntat sitt offer, då har åkte hem i skymningen, och de hade posterat sig på krönet av en brant backe, där hästen måste gå i skridt. Mannen var så omlindad med pälsar och fällar att han inte kom åt sin pistol. De hade dragit honom ur åkdonet och skjutit honom gång på gång. Han hade skrikit och bedt om förbarmande, Skriken härmades för att roa logen.
— Låt oss höra en gång till, hur han gnällde, ropade de.
Ingen av dem kände mannen, men det lig-
