107
Prinsessan Mia slog en knyck på nacken, men prinsessan Nuna böjde ödmjukt på huvudet.
Trollkvinnan öppnade ett gammalt fult skrin, som hon fört med sig, och tog upp några ägg. Några voro av klaraste diamant och glindrade som solen, då den står högst på himmelen. Några andra åter lågo i en ask och sågo ut som senapskorn, grågula och ulan glans. »Se här, barn!» sade trollkvinnan. Dessa diamantägg äro dyrbara i detta ögonblick; men dessa små obetydliga och dunkla bära en framtid i sitt sköte. Väljen – nutid eller framtid –» med dessa ord räckte hon ut sin hand.
Prinsessan Mia grep genast de blixtrande diamantäggen, men prinsessan Nuna valde de små dunkla och obetydliga, som buro framtiden i sitt sköte.
Och prinsessorna avlägsnade sig. Prinsessan Mia skrattade föraktligt åt sin systers »dumma» val. Hon hade också kunnat få ett diamantägg,
