86
bakugnen, skrek brödet åter: »Ack, tag ut mig, tag ut mig, annars förbrännes jag!» Men den lata flickan svarade: »Jag skulle allt ha lust att smutsa ned mig!» och gick vidare. Snart kom hon till äppleträdet: »Ack, rista mig, rista mig! Vi äpplen äro alla mogna.» Men hon svarade: »Det skulle jag visst göra; det kunde ju falla något i huvudet på mig!» och gick vidare.
Så kom hon till fru Holles hus och tog genast tjänst hos henne.
Första dagen lade hon band på sig och var flitig och lydig, ty hon tänkte på det myckna guldet hon skulle få. Men redan andra dagen började hon bli lat; på tredje dagen var hon det ännu mer. Då ville hon knappt stiga upp; hon bäddade fru Holles säng dåligt och skakade icke kläderna ordentligt, så att fjädern kunde flyga upp. Matmodern blev snart trött på den lata flickan och uppsade henne ur tjänsten. Fru Holle förde henne till porten, och nu skulle guldregnet komma. Men då hon stod under valvet, blev i stället för guld en stor kittel med beck utstjälpt över henne. »Det får du till belöning för din tjänst», sade fru Holle och stängde porten. Den lata kom hem, alldeles betäckt med beck, och det gick aldrig av henne. Men tuppen på brunnskaret skrek, när han fick se henne:
»Kukeliku! Vår smutsiga jungfru är åter nu!»
