Actista I.
PElargus denne Sonsens Fader,
Medh sin granne här öfwerråder
Om han sin Son skall låta fåå
Penningar, som han bedia må,
Och reesa til främmande Land,
At ther försökia hwadh han kan.
Eubulus hans granne godh,
Beer honom ey stå emoot,
Thet som hans son aff honom fordrar,
Vthan låta få hwadh han borde.
Philautus stycker Sonen til,
At han sin saak fast drifwa will.
Hwarföre fadren är till fredz,
Gör sonen att reesa til reedz.
Får honom Guldh och Drängiar medh,
Der medh han reeser sine färdh,
Fölier een Hollandsk Skepare,
Som honom wäl fixera weet.
Detta inhåller den första act,
Ackter nu til hwadh som här är sagt.
ACTUS I. SCENA PRIMA.
Pelargus. Eubulus.
P.NV omsijder jagh gamble Man,
Betänkia och betrackta kan,
Hwadh frögd och glädie thet mon wara,
När Barn Föräldrom lydigh ära:
Ty tå min Son han wexte vpp,
War han from, och gaff migh godt hopp,
Om dygd ähra och gode seder,
Och giorde migh all sonligh heeder.
Men nu all slätt är platt wendt om,
Sedan han bland ondt sälskap kom.
Hwarföre jagh nu sörjer swåra,
