Huru medh them monde gånga,
Som emoot sine Föräldras minne,
I Fädernesland ey blifwa inne
Gijtta, vthan aff Landet draga,
Och ther genom stoor skada taga.
Men thet är alt Philauti rådh,
At tu tigh moot migh ställer så.
Derför jagh tigh aff hiertat warnar,
At tu gör hwadh i längden gagnar.
Men nu mädan tu vnger äst,
Weestu ey hwadh kan wara bäst.
Thetta alt min förmaning war.
Eub.Men hwadh gaff han igen förswar?
Pel.Intet han ther aff syntes bättras,
Vthan fast meer och meer förbittras,
Beropandes sigh på wår Lagh,
Then han framdrogh til sitt behagh:
At the som til myndige åhr
Äre komne, sit frijbreff fåå.
Eub.Men huru kunne j accodera,
At all splijt måtte wäl bijlagt wara.
Pel.Jagh sade jagh wille ytterligh,
Öfwer alt thetta betänkia migh.
Men hwadh tycker tigh min wän goda,
At tu wilt migh i saakan råda?
Eub.Migh tycker så, emädan han
Wil reesa i främmande Land,
Lydh honom effter, lät honom fahra,
Hwart hans sinne och hugh må wara.
Ty tå först finner han hwadh thet är,
At lyda sina Föräldrar kär;
När han ifrå theras förswar
