Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Kommer, troo migh, tå blir han waar.
Ty sådanne så lägne the hemma
Få raasa, slösa, slemma och demma,
Annat sinne the aldrigh få,
Mena så stå i tusendh åhr,
Men så snart i fremmande Land,
Nöden them hefftigt grijper an,
Lära the weta hwadh thet kostar
Swelta, betla, hungra och torsta.
Sådant är annat än vthan sorgh
Sittia hemma widh Modhers Brödkorgh.
Therföre Granne, jagh råder tigh
Lät honom nu så försökia sigh,
Han kommer igen, merk min wän godh,
Wäll tamdh, wäll späkt, medh annat modh.
Pel.Hwadh? Skall jagh honom låta fåå
Penningar att han Reese må,
Och ey tänkia på annat sätt,
Hemnas denna olydigheet?
Eub.Jagh mercker wäl huru thet är swårt,
At låta sin Son så reesa bort;
Doch hwadh jagh styrker lät så blifwa,
Intet ondt rådh wil jagh tigh gifwa.
Pel.Titt rådh jagh gerna fölia wil,
Gudh gifwe ther godh lycka til.
Eub.Hör hwadh som jagh tigh råder än,
War moot honom ey alt för strång,
Medh gode ord titt taal framför,
Sägh honom hwadh han ackta bör.
Pel.Thetta jagh ihugkomma skall,
Gudh signe tigh för thetta taal.
Jagh gåår til Räntekammaren,