Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


At jagh kan så braff min fötter röra,
Huru många fins som det kan göra?
Derför blijr jagh altijdh framhafwen,
Och ibland Jungfrw timbret tagen,
Der som the andre medh störste sorgh,
See migh wara then främste i Korgh.
Och när som jagh tå dansa wil,
Alla läggia tå ögon til,
Och säger hoo hälst på migh seer,
Hey, der danser een Cavaleer!
Jagh wentar än så länge heemma,
Til thes the andre Mästrar komma.



Actus II. Scena VII.

Pelle. Monsieur Benion. Jodde. Monsieur Baranger.


Pell.JAgh beder eder Mester skön,
At j effterkomme min bön,
Och låta eder något lijda,
Jagh törss här icke länger bijda.
Ben.Hålt til goda min käre Dräng,
At jagh icke kan komma än.
Ty mina Hästar alle samman,
Äre ey komne från rijdar ban.
Pell.Käre Mäster jagh beder lijka,
Ehr täckes doch nå lijtet fijka;
Kommer jagh heem, weet jagh försan,
Jagh fåår dask, och siu fanerss skam.
Ben.Emädan tu så trägen är,
Skal jagh göra som tu begär.
Hör Jodde hwadh jagh säger tigh,
Ackta wäl Hästarna åth migh,

Skra-