Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Ty meer än som i femton Åhr,
Thetta min födo warit haar:
At sköffla, röfwa, och ihiälslå,
Alla them som migh möta må.
För Swerd och Lod jagh intet wårder,
Ty jagh är styff som steenen hårda.
Jag swär tigh trooheet och all huldskap,
Ware han een Skelm som swijka skaa.
Dras.Aldrigh jagh tigh här swijka skal,
I någon nödh eller missfall.
Men lagom wäl wår Bysser til,
Hwem weet hwadh som här komma will.
Men see här kommer twå emoot oss,
Den eene låtz wara mäckta foss.
Grijpom them an medh tapper mackt,
Kan skee the fullsnart gifwa tapt.
Klubbut, kan wara the må hafwa
Bysser medh sigh, wij wille blifwa
Här på sijdan, något lijtet om,
Til thes wij rätt wäl få see wårt råm.



Actus III. Scena III.

Acolast. Jösse. Drasut. Klubbut.


Ac.JAgh troor wår Nisse och Pelle äre,
Them jagh nu nyligen sende före,
Til Härbärget reede ankomne,
Tijt wij måste förr än wij somne.
Jösse.Wist troor jagh det; thet är twå stunder,
Sedan the woro för åth sende.
Ac.O hwilken faasligh Skogh thet är,
Som nu för oss begynnes här!

Jagh