Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Jagh förfäras i Hierta och Bryst,
Ho! fijkiom nu foort stilla och tyst.
Dras.Fallom nu an ty nu är tijdh,
Lyckan hon blifwer oss wäl blidh.
Gifwer ehr rätt nu, få oss ehr Pung,
Eller j sku döö på denne stund.
Ac.O mina Herrar, jagh beder ehr,
Skona migh doch som främmande är.
Klubb.Taala ey meer, hålt oss ey vppe,
Tin Pung wille wij från tigh snappa.
Ac.Skona mitt Lijff jagh beder ehr,
Taa Pungen effter ehrt begär.
Klubb.Här är icke många här vthi,
Meer Penningar hafwe fuller j.
Ac.Förlåter migh jagh haar ey meer.
Dras.Så skole wij ransaaka ehr.
Intet meer jagh här finna kan;
Men hwadh hafwer den andre man?
Klubb.Här fins hwarken Taska eller Penning,
Ha, Ja icke den ringaste Dänning.
Dras.Så drage wij Kappen aff tigh,
Hatten och Swerdet geer tu migh.
Hade wij nu meera råda rum,
Kläderna skulle wij speela om;
Men nu faller oss tijden för kort,
Wij motte hän aff Landzwägen bort.
Ac.Ach Gud! jagh hade aldrigh kunnat trodt,
Migh sådan jämmer skulle förestått!
Hade jagh någen sin kunnat tänkiat för,
Jag skulle ey reest ifrå min Faders dör.
Hwar är min Kappa? hwar är mitt swerd?
Jagh äger nu ey en Penningz werdh.

O stoora
G ij