Hoppa till innehållet

Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Bär den til speels jagh skal them finna,
Och theras Guld ifrå them winna.
Jösse.Det är som jagh länge hafwer spått,
Nu haar han sina gelijkar fått.
Han får wäl weeta hwad han ther båter,
Jagh troor det blifwer een annan låter,
När pung och peningar blifwa förspelt,
Kan skee min spådom slår mig icke feelt.
Desse Bussar jagh fast och fult,
Troor ey wara aff bästa Vll.
Doch hwad han befaller skal jagh nu göra,
Och Peningar honom til handa föra.



Actus III. Scena VII.

Nisse. Jösse. Pelle.


Nisse.DV Jösse käre, sägh migh wäl,
Hwad wår Junker han want i qwäll?
Ty han kom så meckta snöpligh heem,
Som han ey kunne räkna til fem.
Jagh troor rätt förwist han haar smöret sålt
Och tappat alla Peningarna bort.
Jösse.Jagh skal tigh säyat nu på stunden,
Huru thet speel afflöpa månde:
Först ginge the på en Käller bort,
Ther Junker tyjo Rijksdaler kort
Spenderade, sedan på itt Bållhws,
Giorde the honom träffeligit puss;
At han öfwer tiugu Rijksdaler,
Rätt på stunden måste betaala.
Tå thet wart skeedt ginge the bort,
At speela i Bräde och Kort;