Men ther låta the tå sin slugheet see,
At han får winna i förstonne;
Men sedan kommo the dickt igen,
Giorde honom Pungen tom och reen.
Och at han ey wille bryta Laget,
Satte han i speel Kappa och Swärdet.
Det wunno the medh från then arme took,
Gudh nåde den icke är meera klook.
Der effter hade wäl wankat hugg,
Och wäl omknopat hans goda Lugg,
Hade han icke Broderskap,
Medh them swurit och all Trooskap.
Än måtte han på itt Bållhws gå,
Meente tå ther bättre lycka få;
På hwilket han icke meera want,
Än såttia sitt Armeband i pant.
Altså monde tå skilias theras Lagh,
Dee komma wäl samman een annor Dagh.
Niss.Jagh troor wist at han gaalen är,
Som faar så fram i Staden här.
Hundrade Ducater på een Dagh,
Kunna gå snart åt i sådant Lagh.
Han haar ey räknat medh Skomakaren,
Icke häller betaalat Skräddaren,
The willie och sin betaalning hafwa,
Hwad them tilkommer the och behöfwa.
Nu jagh säger een gaalen handel,
Blijr medh sådant Wäsen och Wandel.
Pelle.Det säger jagh medh som jagh förstår,
Detta blijr honom itt sorge åhr.
När honom Pungen begynner tryta,
Så moste wij kring om Landet flyta.
