Men det skal blifwa een annor leeker,
Jagh skal för ehr wara ingen smeeker.
Hör Nisse, hwadh jagh tigh nu spör åth,
Hafwe wij Penningar i förrådh?
Nisse.Wij hafwe icke mycket igen,
Vthan någre stycken Guld alleen.
Min käre Junker, låter ehr behaga,
Och det migh icke til misstyckes taga,
At jagh nu edher påminna wil,
Det eder Fader ehr rådde til:
At j skulle altijdh ondt Sälskap fly,
Ey äre alle gode som boo i By:
Ty offta kan man på sådant sätt,
Råka i största widlyfftigheet;
Och komma frå Godz, Heder och ähra,
Från Hälsa, Wälfärd och annat meera.
Här kostar lefwa, här kostar Maaten,
Penningar wexa oss ey på Gatun.
Ty wilie wij alt för mycket slösa,
Wårt lilla förrådh wij snart vthösa.
Derföre wij ehr råda medh skääl,
Biuder sådant sälskap faara wäl,
Som sigh aff andra rickta willa,
Och sittia såsom Watnby stilla
Wid annors pung, med frögder och luster,
Och sköta ey om hwadh Kakan koster.
Juncker, wij eder nu ey ond råd gifwa,
At taala så dristigt oss nöden drifwer.
Ac.O j Bälghundar allasamman,
Så wäl den eene, som den andra,
Hafwer jagh ehr til Målssmän taget,
Eller til Hwsbönder betingat?
