Hwad rådh wij finna weet jag slätt icke,
Om oss jagh sannerligh frucktar mycket.
Jösse.Jagh meenar wij sku taga thetta rådh,
At honom samptligen minna på,
Hwadh ordh hans Fader säya månde,
Tå han frå honom foor aff Lande;
Läggiom och til hwadh som sigh bör,
Hwem weet han wår förmaning hör.
Annat rådh jagh ey finna kan,
Den bättre weet så säye han.
Nisse.Jagh weet ey hwadh wij göra sku,
Han är iffrigh det weest wäl du.
Han tör i wreeden begynna raasa,
Oss hufwudh och Armar sönder baasa.
Wij weetom wäl hans gamble sätt,
Hwadh han meenar skal wara rätt.
Dock hwad tu råder lät oss en gång fresta,
Wij wille sannerligh hans eget bästa.
Pelle.Det är gott; lät oss nu ingå,
Hwadh han swarar wij höra få.
Actus III. Scena VIII.
Acolast. Nisse.
Ac.HWarföre komma j så dankandes fram?
Jagh lofwer eder godh j skole få skam.
När jagh wil mine kläder på draga,
Alla sigh sin koos aff Hwset laga.
Stöfflar äre skijtne och skrunckne på Beenet,
Tröijan hon är fiädrugh, och Byxer oreene.
Heeter det tiäna sin Herre j troo,
Ackta så hwarken Hwser eller Skoor?
