Detta honom är myckit kärt,
Och förswär hwadh han förr haar lärdt.
Dereffter någre Embetzmän,
Fordra hwadh han är skyldigh them.
Men när han ey betaala måtte,
Vpwäxer Kijff, Hugg, Slagh och Tråtter.
At han medh platz vndkomma kunne,
Och i itt Hoorehws blifwer funnen.
Der honom hans Pung stiäls ifrå,
Hwaraff honom tå händer så,
At hans kläder tå dragas aff,
Och hau fattar til Tijggiestaff.
Så mycket är i thenne ackt,
Hörer grant til hwadh nu är sagt.
Actus IV. Scena I.
Jesuvita Pater de mala spina.
THen Romerska Kyrckio nu klagat haar,
Någet meer än öfwer hundrade åhr:
At hon mycket förringat är,
Och lijdet stoort meen och beswär;
Ty afflatz breff ey mycket gälla,
Mässe offer ey meera eller.
Kloster förödas och helige rum,
Ther Påwen hade sitt mässe kräm.
Ther Lutherske ey äre, äre Calwiner,
Åth oss Catholicer man mång rum ey finner.
The hafwa oss disputerat ifrå,
Goda gerningar, och Skärseelden blåå.
Sanctam Mariam the ey meer tilbedia,
Än een stooran Stock eller städh i Smedia.
The heligas Been föracktas slätt,
Platt vthan någon skääl och rätt.
Jungfrw Mariæ Miölck, och så
Christi Kiortel ey acktas må.
