Stycker aff Christi Korss och Krona,
Medh Spott och föracht the ey skona.
Krypa til Kryss, och Pelegrims reeser,
Hålla the för Spökerij och Neesa.
Wijgdt Watn, och hwad meera som heligt är,
Säya the wara ijdel Sweek och flärdh.
Fasta på wissa dagar i Weekan,
The förbiuda och aldeeles neeka.
Hwem kan nu altsammans vptälia,
Som the emoot wår Påwe säya?
Hwarföre wåra Præbender goda,
Som i förtijden i högh floor stoode,
Förminskas nu, och mycket taga aff,
Få fölia then helige Kyrckios staff.
Doch wart wår Påwe itt gott rådh,
At han wår ordning fan vppå,
Genom Ignatium Lojolam,
Hwilken oss i Liuset först brackt an.
Ty wij hans Stool manligh förswara,
I hwadh stycke thet helst kan wara.
Hoo som itt Argument för oss framsättia wil,
Wij weete der tyjo Distinctioner til.
Medh skarpsint förnufft och subtiliteter,
Wij Theologiam förblomma weete.
Altså vthi Theologia,
Beblanda wij Philosophiam.
På sådant sätt wij oss ställa må,
Om den Romerska Kyrkia skal stå.
Men hwadh skal wara för en man,
Som så häfftigt migh träder an?
Jagh skal honom här lijtet töfwa,
Och höra hwadh han hafwer säya.
