Actus IV. Scena II.
Acolast. Pater de mala spina.
Ac.THet är migh nu fast förträteligt,
Pojkerna äre lupne frå migh.
Nisse, Jösse jagh roopa må,
Ingen kommer här fram äntå.
Jagh lågh idagh til Klockan otta,
Meente Pojkerna komma måtte.
Ingen kom här, ingen kom ther,
Det weet den hååle hwart the är.
Så måtte jagh sielff vpleeta Eeldföret,
Sielff weeden inbära, sielff Eld vpgöra;
Sielff måtte jagh bedda min egen säng,
O huru ondt det är haa ingen Dräng!
Nu jagh skal til mine Bröder gå,
At höra hwadh rådh the gifwa må.
Men hwad månde wara för en helig man,
Som kommer så sackta spasserandes an?
Jagh skal här nu så länge stå,
Som jagh medh honom taala må.
Pater.Häll och säl waren j vnger man,
Ären j ifrå främmande Land?
Ac.Jagh är thet så, min Herre kär,
At förfara Landetz maneer.
Pater.Det är wackert at Ädel Blodh,
Fatta sådant Hierta och modh,
At bortreesa vthi andre Länder,
Och besee månge seeder och Ständer.
Ären j min wän Romersk Catholick?
Eller hwadh Religion hafwen j?
Ac.Hwadh Catholick är jagh icke weet,
