Om mine Geeter hafwer jagh ey gott hopp,
Siw Bockar i een Gärdzgåål hängde sigh vpp,
De sparckte medh Been, de bräckte medh Liudh,
Maria tå roopade the alla siw.
Min Fåår äro och ey godh lijke,
Tyjo druncknade i itt Dijke.
De plumpade både hijt och tijt,
Bortto bleff swarta, bortto bleff hwijt.
Åkeren är ey eller godh,
Vthan faller migh twert emoot.
Ty när som jagh vthsåår Kornet reent,
Tijstel, och Swinnel fåår jagh igen.
Altså haar Jorden annat lagh,
Än hon hade i fordom dagh.
Doch må jagh bekänna trösten min,
Är allenast mine ährlige Swijn.
Dee flootas, dee rootas, the gå så i bees,
Dee springa som Hiortar när jagh säger hyys.
Men hwadh må then danna för en danker wara?
Jagh taalar honom til, hwad troo han wil swara?
Hwadh haar tu beställa på min Marck?
Eller hwadh kan tu göra för wärck?
Ac.O käre Faar, jagh beder här,
Annammar migh i tiänsten ehr.
Sven.Jagh troor tu een Landlöpare är,
Jagh effterkommer ey titt begär.
Ac.O käre Fader, jagh wil eder tiäna,
Ey annat än för Maaten allena.
Sven.Hoos oss här kostar Maaten nogh,
Den tigh föder han är ey klook.
Ac.O min käre Fader, edher beder jagh,
Jagh wil äta allena en gång om dagh.
