Hoppa till innehållet

Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Helf.Kommer han icke hijt then Skwlehund,
Och är aff Drafwet wåttskodder om mund?
Jagh troor han haar kört Grijsan bort,
Ty jagh seer ey en för wår Port.
Kuss, kuss, kuss, kuss komme hijt nu,
Alla Grijserna tiugu siw.
See, hijt til migh kommer icke een,
Han hafwer wist kört them wall igen.
Det må wara itt olycko sätt,
Så gör han gaalit och aldrigh rätt.



Actus V. Scena IV.

Acolast.


SEe, alla dagar min plåga och wee,
Til tager och wäxer nu meer och meer.
Min Armodh tager öfwer hand,
Hwem är den som migh trösta kan?
Kläderne äre tagne frå migh,
See, Maaten feelas och til mitt Lijff;
Aff allom är jagh hussat och skussat,
Rätt så hafwer nu migh Werlden pussat.
Hwadh skal nu migh til råda wara,
Skal jagh här låta Lijfwet kära?
Ty thenne hunger jagh ey vthståår,
Jagh dör om jagh icke äta fåår.
Til Bonden tör jagh migh intet wända,
Aff Helfredh är jagh ock illa nämbder.
I Staden jagh ingen gunst finner,
Kan skee jagh der Fängelset winner.
Någet Handwärck jagh icke kan,
Och Tiggestafwen fatta an.
Hwadh skal jagh tå nu på tänkia doch,
Vnder thenne Bedröfwelsens Ook?


Långt