Fast än jagh är nakut och blått,
Och förlorat hwadh jagh haar fått;
Doch hoppas jagh bekomma wist
Min Faders gunst, ty jagh mjn brist
Wil bekänna på thetta sätt,
Effter som thet är wäl och rätt:
I Himmelen och in för ehr
Syndat haar jagh, o min Fader!
Ehr Son kallas jagh ey wärd är,
Giff migh ehr gunst jagh beder här.
Jagh troor tå han hörer thenne Bön,
At jagh så henne aff hiertat rön,
Han sigh beweeker wisserligh,
Och sigh bewijser Faderligh.
Jagh nalckas til min Faders gårdh,
Jagh hijsnar ther bort träda åth.
Nu kommer jagh hogh förre tijder,
Huru jagh tå war gladh och blijder,
När jagh fick see min Faders Hws,
O huru thet war frögd och lust!
Doch hwadh hielper, jagh träder til,
Lät hända hwadh som hända wil.
Bättre är nu min Dristigheet,
Än som thenne min Vselheet.
Oy! oy! jagh seer min Fader stånda,
O thet gör migh i hiertat wånda.
Skal jagh gåå? eller skal jagh stå?
Hwem weet om jagh kan nåder fåå?
Jagh skal stå lijtet see migh om,
O woro migh min Fader from!
Pel.Han kommer seer jagh närmere oss,
Sku wij här stå? eller gå wår kooss?
