I reesan offta månge hinder äre,
Wij komme ey altijdh som wij begäre.
Här feelar itt, här feelar annat,
Han weet det wäl som hafwer wandrat.
Wandringsmän icke Silcke spinna,
Kunne ey altijdh fortgång winna.
Pel.Det är wäl så, som tu migh säger,
Och titt taal migh mycket behager;
Doch kan jagh ey migh til fridz gifwa,
Förän jagh seer min Son i Lijfwe.
Ju längre han nu borto är,
Ju meera ökas mitt beswär.
Och wiste jagh vthi hwadh Landh
Han wore, skulle jagh för san
Honom nu vpspaana medh mitt Budh,
At jagh honom funne gifwe Gudh.
Eub.Hwad wår Gudh nu wil, wiliom wij medh,
Lät ossß ey fölia wår onda seedh.
Gudh bättre saaken wända kan,
Än thet tänkia kan någen man.
Låtom oss nu affsijdes stå,
Så länge thenne Man framgåår.
Han är bekymbrat seer jagh wäl,
Wist är någet som honom qwäl.
Han går naakut och paltuger,
Gudh nåde den som fattigh är.
Actus V. Scena VII.
Acolast. Pelargus. Eubulus.
Ac.GVdh wari loff, jagh kommen är
I mitt Fädernäsland så när.
