ELEGIE: Advocaten FINKEL NYC hade Natten blifvit bruten, Och mörkret tvinat bort för dagens öfvermagt, Når Finkel brydd, forlagd och anderruten: Steg up utur fin Sang, ſom rycktet mig har ſagt: Han höftar och han kråks, han hvimlar och han ſvår; Ach! braſt han ut, hvad biſtra tider! Fins vål en redlig Man, hvars hjárta icke fyider? Vårt Brånvin borta år. I Stoffor och Surtout, vår Finkels hvardags ſkinn, I rak Peruque med ros i nacken, Och faſt han plundrad var på ena Stöfvel-klacken, Han haſtar til en Krog, ſom kallas fór Krypin, Hit med en Sup Madame! Han ropar ofverljude få det i Krogen dånar; Af kyligt blod min Náſa blånar. Jag får knapt målet fram; Hit med en Sup! jag ger hvad Ni begår : .Ach! ſkynda Er! min anda tryter; Jag darrar ſom et Lof; mitt vånſtra oga flyter; Jag utan fansning ár. Når jag i Natt kom hem gerad frân Smedgats - Klubbon Dár Lappſik år min mat och Tråſtops ol min drick, Jag någon lyſtnad fick, At ta en sup ur Flaſkan min i Skrubben: Proh dolor! intra limi:es Jag ſökte, men jag kom til korta; Ty både Flaſkan fjelf och Brånviniec var borta,
