Sida:Finkel eller det Underjordiska Bränvins-Bränneriet-1776.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Som mig Fiſk - blótar Mor har gett för em Proceſs. Fordómda tjafva hand! ſom ſtjål ifrån din Näſta Det hålfta och det båſta; Om jag fick dônia dig; jag dómde, at man ſkar Din kropp ſå bittals, fom i Flaſkan droppar var. Jag hulle ſkrifva, tånk! en Skrift til Kammers- Råtten Til ſvars mot Seater Gafp, den där inbilſka Språtren; Men alt förgåfves var, mitt hufvud ſtod ej bi: Ty unter uns geſagt: en Sup gör godt genie. Så ſkynda Er undfått min inacca anda! Låt mina Läppar ſig med Edra droppar blanda? Och fråls en Man, ſom få fin Lag-konſt vål förſtar'. At miſta mig blef en obotlig ſkade; Men Krog - Madame hon ſvor och fáde: Om Ni vil gifva Gull få fins hår ingen tår. Vid deſſa ord vår Finkel fóll til rygga, Peruque och Hatt blef golfvers rof, Ach! ropte han: jag år ju ingen bof, Jag är en Man och ingen mygga, Skall man få handla la med dyra Menſko- lif? Gif hit en knif! Och vet jag år för ſtor, at tåla fika oden; Vid briſt af Branvin jag långt håldre väljer döden. Gif hit en uddhvaſs knif! Når Brấnvin tryter mig, ſnart ſagt min hela fóda, Så nyå jag fjelf mitc lif fóróda;

  • Ty hvad ir lifvet vårdt i nycktra tidsfördrif?

Når i min ungdom jag ſtuderade min Jura, Fants Brånvin icke än là ymnigt in natura, Då las jag ſom en Håſt min Jus Romanum fiinkt, Jag var en hund i Svenſka Lag- practiquen, Jag kunde Balk fór Balk diſtinct: Och kände hvarje Lag i alla Kunga Rikeri.