FINKEL. HX - hå: - hall din Satyriſka glafs, din Areſkåndare! hvarföre tuggar du: hans nåſa?: hon koſtar honom måſt.
SATIREN. Nej, tack: min kära Finkel, jag tuggar icke garna Champignoner, aldraminſt af det ſtora Naget: Jag ville allenait forſöka den Lárda Mannens kundſkap i propor- tionerna; Ty min tanka var, at: fråga honom, at når de nyſsnámde pockerne dro upvuxne, til exempel af 50 kannor branvin hvardera, huru många kannor dito be- höfts, at generera det mångkantiga utbygget allena.
NASENBLOM.. Ha, ha, ha , Löjliga hufvud! nu känner jag igen Er, min Herre; J åren en: ågta Satir; jag vore o- billig om jag harmades på Er cager bonom i famn och kyljer honom). Hvar och en måſte idka ſin profesſion: det är likvál fant, hade min Herre råkat ut för en olård Man, hade han ſåkere fått huden full med ftryk, ty Satirici, af min Herres Claſs, få fallan annan beloning; Men jag, ſom kánner Satiren, och har åfven i min ung- dom haft en god Nang dårutaf, alt til dels jag en gång i Roftoch, bland et olárde fällſkap, måſte upbåra några dousſin kappſångar dårföre; jag kan fåtta det råtta vår- det på et qvikt hufvuds ſnillesſpel, och jag urſäktar min Herre af alt mitt hjärta.
FINKEL Ser du nu, min Kåra Satir! hur god Sjal Magiſter Naſenblom hari ár han icke vård vår vånſkap? Hedra honom då med en liten ſâng til vålkomme, jag vet du fjunger vål.
