98
han ropa på hjälp. Och då satt där en uggla i ett träd och tjöt som de brukar, ni vet, herde» (Gabriel nickade)» du, du, duuu! — och Joseph svarade helt darrande: ’Ja, go'a herrn, kom hit och hjälp mig, jag är Joseph Poorgrass från Weatherbury!’»
»Nej, nej då — så där var det ju inte alls!» sade den blyge mannen, som plötsligt blev helt djärv och modig. »Inte sa' jag ’go'a herrn’. Jag kan svära på att jag inte sa' ’Ja go'a herrn, kom hit och hjälp mig, jag är Joseph Poorgrass från Weatherbury.’ Nej, nej — sanning skall vara sanning, och jag kallade inte den där ugglan go'a herrn, för jag visste mycket bra att ingen herreman var ute och gick på ett så'nt ställe den tiden på natten. Jag sa' ju bara ’Ja — kom och hjälp mig, jag är Joseph Poorgrass från Weatherbury’ — det är just precist vart eviga ord jag sa', — och inte skulle jag ha sagt det heller om det inte hade varit för krögar Days goda starka honungsdricka… Så där var det, och gudskelov för att det inte gick värre än det gick.»
Frågan om vilkendera som hade rätt förbigicks i tystnad av sällskapet, och Jan fortsatte tankfullt:
»Och han är en gudfruktig man — är ni inte, Joseph? Jaha — en annan gång gick ni också vilse borta vid Lammbackens grind, gjorde ni inte det, Joseph?»
»Jag gjorde så,» svarade Poorgrass, i en ton som om det gåves ämnen alltför högtidliga för
