att ens medgiva blygsamhet, och som om detta vore ett sådant.
»Ja, det var också mitt i natten. Grinden ville inte gå opp på något villkor, hur han än försökte, och då förstod han att Djävulen hade sin hand med i spelet, och så föll han på knä.»
»Ja,» sade Joseph, som hämtade mod av brasans värme, av cidern samt av en förnimmelse av de möjligheter, som ämnet erbjöd för en berättelse. »Mitt hjärta sjönk i mitt bröst den gången; men jag föll på knä och läste Herrans Bön, och sedan Tron från början till slut, och sedan de Tio Budorden, i allvarlig bön. Men nej, grinden ville inte gå opp, och då läste jag vidare med ’Dyre Kristendomsbröder’, och så tänker jag: ’det här är nu den fjärde’, och om den inte heller hjälper, så hjälper ingenting, för det är allt vad jag kan utantill ur hela bönboken, och då är jag en förlorad människa.’ Och när jag då kom till ’Upprepande Mina Ord Sålunda’, så steg jag upp, och då gick grinden opp helt lätt — ja, mina grannar, hur lätt som helst.»
En tyst betraktelse över denna tydliga hjälp från ovan vidtog från hela församlingens sida, och medan den fortgick riktade alla sina blickar mot brasan, som glödde likt en tropisk öken under en lodrät sols brännande strålar; alla deras ögon drogo sig samman till en lång, smal linje, dels på grund av ljuset, dels på grund av allvaret i det ämne som avhandlats.
Gabriel bröt tystnaden. »Vad är det här rik-
